Aktion för spårvägsfritt Lund


Smart kollektivtrafik - sparväg för Lund

 

Rapport från prisutdelning. Arkitekttävlingen: gestaltning av Clemenstorget och Bangatan. Kristallen den 7 nov 2014

Prisutdelningen var formellt en presskonferens visade det sig.Trots att den hade annonserats som en tillställning öppen för alla, släpptes inga andra än pressfolk innanför grindarna.

När er rapportör presenterade sig som webbredaktör för Spårvägsfritt Lund blev det en viss palaver. Man ville absolut inte ha några frågor om spårvägen. De lovade jag, vilket jag i formell mening höll. De 8-10 personer som samlats i foajén och som inte släpptes in blev naturligtvis förtörnade. 

Stadsträdgårdsmästaren Karl-Oscar Seth presenterade själva syftet med tävlingen. Det handlade om gestaltning och inte om funktion, men det visste vi. Enligt honom var Clemenstorget en så unik och fantastisk plats att man verkligen kunde undra varför man nödvändigtvis just där måste dra in spårväg. 

Helmfrid och Almgren tog sedan vid. De kom med en nyhet för mig, nämligen att tävlingen hade föregåtts av en "kvalificeringstävling" som hade lockat "många", dock utan att antalet preciserades. De tre tävlingsteam som sedan valdes ut, var de som var följsammast gentemot kommunens intentioner, kan man gissa.

Det vinnande förslaget var "Kontrapunkter", dvs det som inspirerats av Jardin de Luxembourg. Efter vinnarteamets presentation följde frågestund. När första frågan dröjde, ställde jag några timida frågor:

- Hur hade man tänkt att "spårvägstorget" skulle fungera när det blåste och regnade? Det saknades ju vind- och regnskydd för folk som väntade på spårvagnen.

- Varför visade alla illustrationer sommarfallet? Lund är ju till stora delar en övergiven stad sommartid.

- Vad trodde man att rullstolsbundna skulle tycka om den föreslagna grus- eller stenmjölsbeläggningen. Och den föreslagna fria utplacering av stolar, skulle inte det ställa till det för synskadade?

- Gick det att städa och snöskotta maskinellt utan att skada stenmjölsbeläggningen? Visste man att spårvagnar är särskilt känsliga för grus i spåren?

Mina frågor var för tidigt ställda. De handlade om aspekter som fick man ta i tu med senare. Helmfrid ryckte in och sade att de också hade haft betänkligheter vad gällde stenmjölsbeläggningen. Men efter att ha tittat på referensobjekt i Stockholm låtit sig övertygas om att det nog skulle fungera.

När det gällde den underjordiska cykelparkeringen skulle man inte uppfatta den som definitivt beslutad. Fördelen som man framhävde var den interna kopplingen till Rydes undergång och till perongerna via övergången vid Tullhuset. Om det accepteras av cyklisterna en masse , så är det naturligtvis ett radikalt sätt att bli av med ett annars svårlöst problem. Man borde göra skaljämförelser med Malmö C:s cykelparkeringslösningar och följa upp hur det fungerar där.

Stadsbyggnadsdirektören Inga Hallén var också på plats. När jag frågade henne om det inte var bakvänt att syssla med gestaltningsfrågor innan ramprogrammet var klart. Nej, det var inget konstigt. Hon ville påskina att ett ramprogramm växte fram genom att man först fick detaljerna/delarna belysta, vilket förefaller var en bakvänd ordning.

Jag vände mig till Helmfrid och Almgren och frågade om man tänkte utlysa en arkitekttävling för stationsområdet i sin helhet när ramprogrammet var antaget. Svaret överraskade mig. En sådan tävling hade man redan haft! För tre eller fyra år sedan. Så någon ny tävling behövdes inte. Det vore intressant att titta på resultatet av den tävlingen. Det borde finnas dokumenterat i något kommunarkiv.

Efter seansen fick jag en liten pratstund med Lockby som såg nöjd ut. Han darrar verkligen inte på manschetten. När jag lämnade Kristallen tänkte jag: spårvägen släpper man inte! Det är kolossalt mycket prestige som står på spel.