Aktion för spårvägsfritt Lund


Smart kollektivtrafik - sparväg för Lund

 

RESANDEUNDERLAG - Karin Brundell-Freij analys

Vi återkommer med närmare kommentarer:

Utlåtande inom sakområde 2: Trafikprognoser

3.4 Sammanfattande slutsatser och rekommendationer

Kapacitetsplaneringen

Huvuddelen av de analyser som berör frågan om resandeunderlaget baseras på olika varianter av vad som kallas målstyrd kapacitetsplanering. Det är ingen självklar utgångspunkt för systemutformningen (se mer nedan om prognosmetoder). Men utgångspunkten att ”satta mål kommer att nås” är heller inte orimlig. Särskilt inte när Lund formulerat så uttalade ambitioner och målsättningar i en rad dokument.

Med målstyrd kapacitetsplanering hamnar två ingångsparametrar i fokus:

  •   ”Behovet”: Hur många resenärer vill vi sammanlagt kunna transportera under en

    viss, dimensionerande, tidsperiod?

  •   ”Kapaciteten”: Hur många resenärer kan vi transportera under samma

    tidsperiod, med olika kollektivtrafiklösningar?

Min bedömning när det gäller de antaganden som gjorts när det gäller detta i olika underlagsdokument:
  •   Behovet är mycket svårt att uppskatta (även med en utgångspunkt i beslutade mål och visioner). Troligen är dock åtminstone de uppskattningar som gjorts i Alternativa utformningar av kollektivtrafiksystem i överkant av vad som kan motiveras av fattade beslut och planer. Eftersom osäkerheten är så stor, skulle man med extrema antaganden emellertid också kunna motivera även ännu högre dimensionerande trafikmängder än de som presenteras där.

  •   Kapaciteten för bussalternativen har visserligen uppskattats korrekt utifrån de antaganden och ambitioner som formulerats i underlagen. Men de framräknade värden som tillämpas kan absolut inte tolkas ingenjörsmässigt som någon övre gräns för vilka resenärsmängder som vore möjligt att transportera med buss, utan snarare som uttryck för mycket högt ställda ambitioner när det gäller busstrafikanternas bekvämlighet och andra trafikanters framkomlighet.

    Prognosberäkningarna

    När man önskar förutsäga hur stora framtida trafikmängder man kan förvänta sig under vissa omständigheter (i motsats till ”vill ha”, se ovan) finns olika metoder, med olika grad av komplexitet, att tillgå. De har dock det gemensamt att de kombinerar information om

  •   trafiksystemens planerade framtida utformning

  •   framtida förväntad markanvändning (både start- och målpunkter)

  •   vår förståelse av dagens trafikanters beteendestrategier.

    I det tillgängliga materialet finns inga kvalificerade prognoser (state-of-the-art) enligt dessa principer. Däremot finns något exempel där en mycket enkel prognosmetod använts för att uppskatta förväntade resenärsmängder. Prognosen görs under förutsättning att inga särskilda styrmedel eller åtgärder vidtas för att påverka trafikantbeteendet (utöver (i) fortsatt satsning på förbättrad kollektivtrafik i samma takt som nu och (ii) själva spårvägssatsningen). Den analysen beräknar att resandet under dessa förutsättningar kommer att bli drygt hälften av det ”målstyrda” ”behov” som är utgångspunkt för kapacitetsanalysen.

    Det är alltså bara om kommunen har för avsikt att aktivt genomdriva sina formulerade målsättningar genom ytterligare andra aktiva åtgärder, som man kan hoppas på att kunna dra nytta av spårvagnssystemets högre kapacitet.

    Planeringshorisonten

    Om man kan acceptera att driva trafiken i 3-minutersintervall (så som man redan i dag gör på linje 16 i Göteborg, till exempel) dröjer det till bortom år 2030 innan man uppnår resandemängder på den nivå som kan sägas ”kräva spårvagn”. Detta gäller även i de mest optimistiska uppskattningarna av resandeutvecklingen, och med högt ställda krav på komforten i högtrafik Det är självklart önskvärt att erbjuda en god kollektivtrafik så snart som möjligt för dem som etablerar sig i Brunnshögsområdet. Kapacitetsbehovet i sig motiverar dock inte att man etablerar en spårvagnslösning redan nu, med tanke på att byggtiden är så relativt kort. Även om man accepterar de uppgivna komfortkapaciteterna som ett faktum, skulle man, ur kapacitetssynpunkt, istället kunna välja att fortsätta på den inslagna vägen ”tänk spårvagn, kör buss”, och erbjuda busstrafik med kort restid och god tillförlitlighet i reserverat utrymme för resenärer mot Brunnshög ännu något decennium.