Aktion för spårvägsfritt Lund


Smart kollektivtrafik - sparväg för Lund

 


 SPIS-ELENA-Projektfinansiering

Kontraktet mellan EIB och Malmö kommun, 2011-03-22

Spårvagnar i Skåne (SPIS) är ett samarbetsprojekt mellan Region Skåne, Malmö, Lund och Helsingborg för att införa spårvägstrafik i respektive stad. I december 2010 ansökte man om ekonomiskt stöd hos Europeiska Investeringsbanken inom ramen för ELENA (European Local Energy Assistance). Att idag fyra år senare ta del av hur man då argumenterade för projektet, är intressant läsning

Syftet med samarbetsprojektet sägs vara att optimera genomförandet, spara tid, samordna utredningar och att gemensamt kommunicera spårvägstrafikens fördelar.

Av samarbetet förväntar man sig synergieffekter (design, fordon, reglersystem mm) och betonar möjligheten att bygga ut spårvägssystemen från lokala till regionala.

ELENA-stödet hoppas man ska leda till ett snabbare förverkligande av spårvägsplanerna. Genom att komma tidigare i trafik kan man tidigare komma i åtnjutande av energi- och CO2-besparingarna.

I ansökan anges – vilket var ett krav – förväntat resultat i termer av  minskad energiförbrukning och utsläpp av växthusgaser före och efter spårvägsetableringen.

Den tabell som läggs till grund för ansökan ser för Lunds del ser ut så här i en något förkortad och läsvänligare version och avser år 2020. Då antas spårvägen ha varit i drift sedan 2015.

Spareffektens komponenter 
 
MWh/år 
 
Fordonseffekt 
Buss till spårvagn 
2485 
13 % 
Spårvägsfaktor 
Minskad bilkörning 
10187 
54 % 
Beteendepåverkan 
Minskad bilkörning 
6325 
33 % 
 
Total årlig besparing 
19000 
100 %


 





Beräkningen av energibesparingen (netto) grundas på minskningen av antalet bussar i trafik efter spårvägsetableringen med avdrag för spårvagnarnas energiförbrukning. Den spareffekten är som synes blygsam, endast 13 % av den totala besparingen. Resten, hela 87 %, anges vara en effekt av reducerad bilkörning. Den årliga totala spareffekten beräknas till 19 000 MWh, dvs. till ett värde av storleksordningen 10-20 miljoner kronor per år! Inte illa för en spårvägslinje på 5.2 km. Det är naturligtvis inte trovärdigt. För övrigt anger man spårvägens längd till 7 km. Förmodligen räknar man in längden från ändhållplatsen till depån. Den felaktiga spårlängden har inte ändrats i en engelska sammanfattningen på SPIS hemsida. 

Beräkningarna sägs vara enligt uppdragsgivarens antaganden, vilka, menar man, har bedömts tillförlitliga. En intressant uppgift är att det sägs att det tar fyra år innan full potential uppnåtts för transferering av bilförare till spårvägsresenärer. Full potential anges till 50 % och inträffar enligt beräkningsantagandena år 2020. 

I originaltabellen står inte ”Spårvägsfaktor” utan där heter det Large scale public transport efforts and strategy och ”Beteendepåverkan” står för Strategic large scale Mobility Management. I en not anges att åtgärdernas sparpotentialer är hämtade från SIKA Rapport 2008:10 ”Potential för överflyttning mellan Trafikslag”. Den bygger på en studie som Trivector[1] gjort. Med en viss tillspetsning kan man säga att i denna 79-sidiga rapport kan man hämta stöd för vad som helst. Som det sägs på sid 73: Alla åtgärder som innebär restriktioner har i princip obegränsad potential. För dessa handlar det främst om att inte strypa rörligheten med bil utan att samtidigt erbjuda goda alternativ. Vad som aldrig med ett ord nämns i ansökan är att målområdet för Spårväg Lund är områdets (Brunnshögs) utomordentligt goda tillgänglighet via E22 för icke-spårbunden trafik.


[1] Trivector RAPPORT 2008:60,  Överflyttningspotential för person- och godstransporter för att minska transportsektorns koldioxidutsläpp – åtgärder inom Mobility Management, effektivare kollektivtrafik och tätortslösningar.